Ortopedisk mottagning online — bedömning av leder, muskler och skelett
Vi hjälper dig med ledsmärta, ryggbesvär och idrottsskador — bedömning, behandlingsplan och vägledning kring när fysisk undersökning behövs.
- Tider på svenska, engelska och arabiska
- Evidensbaserad vård
- Skriftlig plan efter varje besök
Om mottagningen
Ortopedi handlar om rörelseapparaten — skelett, leder, muskler, senor och ledband. Men i praktiken handlar en stor del av ortopedens arbete om en enda avvägning: vad läker av sig självt med rätt belastning, och vad kräver bilddiagnostik, injektion eller kirurgi? Den avvägningen är svårare än den låter, eftersom både överbehandling och underbehandling har verkliga kostnader — onödig kirurgi respektive kroniska besvär som kunde undvikits.
Vi är öppna med gränserna för en videobedömning inom en handgreppsberoende specialitet. Mycket går att bedöma genom hur du beskriver och visar rörelsen — men när ett fysiskt test verkligen krävs för säkerhet säger vi det direkt, i stället för att gissa.
Vem vi hjälper
- Dig med ledsmärta som inte går över
- Dig med ryggsmärta
- Dig med nacksmärta
- Dig med en idrottsskada
- Dig med axelsmärta
- Dig med knäsmärta
- Dig med fotsmärta
- Dig som vill diskutera provsvar eller röntgenfynd
- Dig som vill ha en second opinion inför eller efter en ortopedisk behandling
- Dig som återhämtar dig efter en skada och vill ha vägledning
- Dig med misstänkt karpaltunnelsyndrom
- Dig som vill ha råd inför fysisk aktivitet med kända ledbesvär
Symtom
Tillstånd
- Artros
- Diskbråck
- Senskador
- Karpaltunnelsyndrom
- Idrottsskador
- Ryggsmärta av muskulärt ursprung
- Nacksmärta
- Axelimpingement
- Meniskskada (icke-akut uppföljning)
- Ledbandsskador (uppföljning)
- Ischias
- Bursit
- Tendinit
- Uppföljning efter fraktur (icke-akut)
- Bedömning inför eller efter led- eller ryggkirurgi
Tjänster och undersökningar
- Anamnes och funktionsbedömning via video
- Tolkning av röntgen, MR eller andra bildundersökningar du redan har
- Behandlingsplan och rehabiliteringsrådgivning
- Second opinion inför eller efter ortopedisk behandling
- Vägledning kring behov av fysisk undersökning eller vidare utredning
- Uppföljning efter skada eller operation
Fysisk ledundersökning, injektionsbehandling och akuta frakturer kräver fysisk vård — vi hjälper dig vidare till rätt vårdnivå.
Så går det till
- 1Boka och beskriv ditt huvudsakliga besvär online.
- 2Ladda upp tidigare resultat om du har dem — provsvar, undersökningar, läkemedelslista.
- 3Videobesök — genomgång av sjukdomshistoria och riktade frågor.
- 4Tydlig plan — nästa steg, eventuell behandling, och tidsram för uppföljning.
Vad du bör förbereda
- Tidslinje för dina symtom (när det började, vad som utlöser eller lindrar)
- Nuvarande mediciner och doser
- Kända allergier och tidigare sjukdomar
- Tidigare provsvar och undersökningar, med datum om möjligt
- Dina tre viktigaste frågor inför besöket
Ring 112 omedelbart eller uppsök närmaste akutmottagning vid:
- Plötslig förlamning
- Allvarligt trauma
- Hög feber med ledsvullnad
- Cirkulationspåverkan i en extremitet (kall, blek eller känselpåverkad kroppsdel)
För icke-akut medicinsk rådgivning i Sverige: ring 1177. Digital vård kan inte ersätta akutsjukvård. Vid tveksamhet — sök vård direkt.
Våra läkare
Se tillgängliga läkare och boka tidVanliga frågor
Kan ni bedöma en skada utan fysisk undersökning?
Vi gör en första bedömning och vägleder dig kring om fysisk undersökning behövs.
Kan ni tolka en röntgen eller MR jag redan tagit?
Ja, om du laddar upp den.
Kan ni ge rehabiliteringsråd?
Ja.
Kan ni ge en second opinion inför en operation?
Ja.
Vad gör jag om jag misstänker en fraktur?
Vid tydlig felställning eller oförmåga att belasta — sök akut vård, se säkerhetsrutan.
Hjälper ni med uppföljning efter operation?
Ja, i den mån det är lämpligt digitalt.
Vad händer efter besöket?
En skriftlig plan.
Kan ni remittera vidare till fysioterapeut?
Ja, vid behov.
Kan ni bedöma min skada om jag filmar hur jag rör mig?
Ja, en kort film på den rörelse som gör ont är ofta mycket värdefull. Vi vägleder dig inför besöket.
Hur vet jag om jag ska vila eller fortsätta röra på mig?
Det är en av de vanligaste frågorna och skiljer sig helt mellan tillstånd — för de flesta besvär är anpassad rörelse bättre än vila, men vi bedömer ditt specifika fall.
Tjugo vanliga tillstånd
Artros
- Vanlig ålder
- Vanligare med stigande ålder.
- Bakgrund
- Degenerativ ledsjukdom, brosknedbrytning.
- Symtom
- Smärta och stelhet, särskilt efter vila.
- Vad läkaren tittar efter
- Symtommönster, tidigare bildfynd.
- Utredning
- Ofta klinisk, ibland röntgen.
- Diagnos
- Klinisk bild med eller utan bildfynd.
- Behandling
- Fysisk aktivitet, smärtlindring, vid behov kirurgi längre fram.
- Uppföljning
- Regelbunden.
- Riskfaktorer att känna till
- Övervikt, artros i släkten, tidigare ledskada och upprepad ensidig belastning, till exempel tunga lyft.
- Vanlig missuppfattning
- Att leden ska vila. Anpassad träning är grunden; stillasittande ökar besvären.
- Prognos
- Kroniskt men hanterbart, varierar med grad.
- Vad du kan göra själv
- Regelbunden styrketräning för muskulaturen kring leden är den mest effektiva enskilda åtgärden — bättre än vila. Vid övervikt minskar även viktreduktion belastningen och ofta smärtan.
- När ska du boka?
- Vid ledsmärta som varat över några veckor eller påverkar sömn och vardag.
Höftledsartros och höftsmärta
- Vanlig ålder
- Vanligare med stigande ålder. Före 55 år är det ovanligt; därefter ökar det tydligt.
- Bakgrund
- Brosket i höftleden blir tunnare. Smärtan sitter ofta i ljumsken och kan stråla mot låret eller knät — därför tas knäsmärta utan knäfynd ibland för knäbesvär när höften är källan.
- Vanliga symtom
- Belastningssmärta och igångsättningssmärta, värst de första stegen efter stillasittande eller på morgonen. Senare kan vilovärk, nattlig värk och kortare gångsträcka tillkomma. Stelhet, särskilt inåtrotation, är vanligt.
- Vad läkaren tittar efter
- Rörelseinskränkning i höften, hälta, och om smärtan kommer från höften, ryggen eller knät — de tre kan likna varandra.
- Utredning
- Ofta klinisk bedömning. Slätröntgen av höften är förstahandsval när bild behövs. Överensstämmelsen mellan röntgenfynd och hur ont det gör är måttlig — grav artros på bild kan ge lindriga besvär, och tvärtom.
- Hur bedömningen görs
- Utifrån smärtmönster, rörelseomfång och hur gång, påklädning och sömn påverkas.
- Behandling
- Anpassad träning och information, gärna via fysioterapeut eller artrosskola, är grunden. Smärtlindring vid behov. Höftprotes övervägs när det inte räcker och livskvaliteten påverkas påtagligt.
- Uppföljning
- Regelbunden under den konservativa behandlingen; tätare om gång eller sömn försämras.
- Riskfaktorer att känna till
- Tidigare skada mot leden, medfödda höftavvikelser, inflammatorisk ledsjukdom och vissa höftsjukdomar i barndomen.
- Vanlig missuppfattning
- Att höften ska vila för att skydda brosket. Anpassad träning är grunden i behandlingen — stillasittande hjälper inte leden.
- Vad du kan göra själv
- Fortsätt röra höften inom det som går. Styrka kring höft och lår plus regelbundna promenader är den åtgärd som oftast gör mest i vardagen. Om igångsättningen är värst: res dig och gå en kort stund innan du bedömer hur dagen blir, i stället för att avstå rörelse.
- När ska du boka?
- Vid höft- eller ljumskbesvär som varat över några veckor, eller som begränsar gång och sömn.
- Prognos
- Kroniskt men ofta hanterbart med träning. Vid svåra besvär kan protesoperation återställa vardagsfunktionen.
Diskbråck
- Vanlig ålder
- Vuxna, vanligast 30–50 år.
- Bakgrund
- Diskvävnad trycker på nervrot.
- Symtom
- Ryggsmärta som strålar ner i benet, eventuellt domningar.
- Vad läkaren tittar efter
- Utstrålningsmönster, neurologiska symtom.
- Utredning
- Klinisk bedömning, ibland MR.
- Diagnos
- Klinisk bild med eller utan bildfynd.
- Behandling
- Smärtlindring, aktivitet, sällan kirurgi.
- Uppföljning
- Vid utebliven förbättring.
- Riskfaktorer att känna till
- Rökning, övervikt och låg fysisk aktivitet. Hög arbetsbelastning och ärftlighet ökar också risken.
- Vanlig missuppfattning
- Att diskbråck måste opereras. De flesta blir bra utan kirurgi; sängläge förlänger förloppet.
- Prognos
- God, de flesta förbättras utan kirurgi.
- Vad du kan göra själv
- Fortsätt röra dig inom smärtgränsen. Sängläge förvärrar och förlänger förloppet.
- När ska du boka?
- Vid utstrålande smärta som varat över två veckor. Vid svaghet i benet, förändrad känsel i underlivet eller runt ändtarmen, eller blås-/tarmpåverkan — akut vård.
Plötslig svaghet i benet, förändrad känsel i underlivet eller runt ändtarmen, eller förlorad kontroll över blåsa eller tarm tillsammans med ryggsmärta är ett akutfall — se säkerhetsrutan.
Senskador (tendinopati)
- Vanlig ålder
- Alla vuxna åldrar, vanligare vid upprepad belastning.
- Bakgrund
- Överbelastning av en sena.
- Symtom
- Smärta vid rörelse eller belastning av senan.
- Vad läkaren tittar efter
- Lokalisation och belastningsmönster.
- Utredning
- Klinisk bedömning.
- Diagnos
- Klinisk bild.
- Behandling
- Vila, gradvis belastning, sjukgymnastik.
- Uppföljning
- Enligt förlopp.
- Riskfaktorer att känna till
- Snabb ökning av belastning och ensidigt repetitivt arbete eller träning.
- Vanlig missuppfattning
- Att senan är inflammerad och ska vila helt. Hopparknä är en överbelastningsskada; kontrollerad träning är behandlingen.
- Prognos
- God men kan ta tid.
- Vad du kan göra själv
- Gradvis, kontrollerad belastning läker senor bättre än vila — men öka långsamt, senor svarar långsammare än muskler.
- När ska du boka?
- Vid senbesvär som inte förbättrats inom sex veckor.
Tennisarmbåge (lateral epikondylit)
- Vanlig ålder
- Vanligast i medelåldern, särskilt 40–60 år.
- Bakgrund
- Överbelastning av senfästet på utsidan av armbågen, där underarmens sträcksenor fäster. Insidan av armbågen är ett annat tillstånd som kallas golfarmbåge eller medial epikondylit. Trots namnet tennisarmbåge kommer de flesta fallen från repetitivt grepparbete — inte från tennis.
- Vanliga symtom
- Smärta på utsidan av armbågen vid lyft, även av lätta saker som att hälla ur en kanna. Vilovärk och utstrålning saknas i regel.
- Vad läkaren tittar efter
- Ömhet över senfästet på utsidan och smärta när handleden sträcks mot motstånd.
- Utredning
- Typisk bild räcker. Röntgen behövs inte vid typiska besvär.
- Hur bedömningen görs
- Kliniskt, utifrån ömhet på utsidan av armbågen och vilka rörelser som utlöser smärtan.
- Behandling
- Anpassa det arbete eller den aktivitet som utlöste besväret. Fysioterapeut kan hjälpa med belastning och övningar. Avlastande bandage kan prövas. Kortisoninjektion ger ibland kortvarig lindring men kan försämra långtidsprognosen och undviks oftast. Operation är sällan aktuell.
- Uppföljning
- Enligt förlopp.
- Riskfaktorer att känna till
- Repetitivt grepparbete, upprepade sträck- och vridrörelser i handleden, hantverksyrken.
- Vanlig missuppfattning
- Att man måste spela tennis för att få tennisarmbåge. De flesta får det av ensidigt arbete med händerna.
- Vad du kan göra själv
- Minska de grepp och vridningar som gör ont, ta korta pauser, och träna underarmens sträckmuskler successivt. Vila ensamt läker senan sällan — den behöver avvägd belastning, inte stillastående.
- När ska du boka?
- Vid smärta på utsidan av armbågen som inte ger med sig, eller om vardagliga lyft och grepp gör ont.
- Prognos
- God. De flesta blir bättre inom ett år, men senläkning tar tid.
Karpaltunnelsyndrom
- Vanlig ålder
- Vuxna, vanligare hos kvinnor.
- Bakgrund
- Tryck på medianusnerven i handleden.
- Symtom
- Domningar och stickningar i tumme, pek- och långfinger, ofta nattetid.
- Vad läkaren tittar efter
- Symtommönster.
- Utredning
- Klinisk bedömning, ibland nervledningstest via specialist.
- Diagnos
- Klinisk bild.
- Behandling
- Handledsskena, ibland kirurgi vid uttalade besvär.
- Uppföljning
- Enligt förlopp.
- Riskfaktorer att känna till
- Graviditet, diabetes, sköldkörtelrubbning och reumatisk ledsjukdom. Vibrerande verktyg och repetitiva handledsrörelser kan också bidra.
- Vanlig missuppfattning
- Att det räcker att skaka handen när man vaknar. Nattligt handledsstöd är förstahandsåtgärden. Efter en längre tid kan känselbortfall i fingrarna och muskelförtvining i tummen förekomma.
- Prognos
- God, särskilt vid tidig behandling.
- Vad du kan göra själv
- Handledsskena nattetid ger ofta märkbar effekt inom några veckor och är ett bra första steg.
- När ska du boka?
- Vid domningar som väcker dig på natten, eller om du börjat tappa saker.
Idrottsskada (muskel- eller ledskada)
- Vanlig ålder
- Alla åldrar, vanligare hos aktiva.
- Bakgrund
- Akut eller överbelastningsskada vid idrott.
- Symtom
- Smärta, svullnad, nedsatt funktion.
- Vad läkaren tittar efter
- Skademekanism, funktionsnedsättning.
- Utredning
- Klinisk bedömning, ibland bilddiagnostik vid misstanke om allvarligare skada.
- Diagnos
- Klinisk bild.
- Behandling
- Vila, gradvis återgång, sjukgymnastik.
- Uppföljning
- Enligt förlopp.
- Riskfaktorer att känna till
- Tidigare skada i samma område, särskilt om du återgick till full aktivitet så fort smärtan släppte.
- Vanlig missuppfattning
- Att man ska vila helt tills det inte gör ont och sedan återgå fullt. Tidig successiv belastning är behandlingen; för tidig full återgång ger ofta återfall.
- Prognos
- God vid rätt rehabilitering.
- Vad du kan göra själv
- De första dygnen — relativ vila, kompression, högläge. Därefter gradvis återgång, inte fullständig vila.
- När ska du boka?
- Vid oförmåga att belasta, kraftig svullnad, eller om besvären inte förbättrats efter en vecka.
Nacksmärta (mekanisk)
- Vanlig ålder
- Alla vuxna åldrar.
- Bakgrund
- Ofta muskulär eller hållningsrelaterad.
- Symtom
- Stelhet, smärta vid rörelse.
- Vad läkaren tittar efter
- Rörelseinskränkning, eventuell utstrålning.
- Utredning
- Klinisk bedömning.
- Diagnos
- Klinisk bild.
- Behandling
- Rörelseövningar, smärtlindring.
- Uppföljning
- Vid kvarstående besvär.
- Riskfaktorer att känna till
- Långvarigt stillasittande, monoton arbetsställning och stress.
- Vanlig missuppfattning
- Att nacken ska vila tills värken är borta. Musklerna försvagas av för mycket vila; rörelse som vanligt är grunden.
- Prognos
- God.
- Vad du kan göra själv
- Rörelseövningar och genomgång av arbetsställning ger oftast bättre effekt än smärtstillande på sikt.
- När ska du boka?
- Vid nacksmärta över tre veckor, eller om den strålar ned i armen med domningar.
Axelimpingement
- Vanlig ålder
- Vuxna, vanligare medelålders.
- Bakgrund
- Inklämning av senvävnad i axelleden.
- Symtom
- Smärta vid armlyft, särskilt över axelhöjd.
- Vad läkaren tittar efter
- Rörelsemönster som utlöser smärta.
- Utredning
- Klinisk bedömning, ibland bilddiagnostik.
- Diagnos
- Klinisk bild.
- Behandling
- Sjukgymnastik, smärtlindring.
- Uppföljning
- Enligt förlopp.
- Riskfaktorer att känna till
- Arbete med händerna ovan axelhöjd, repetitiva armrörelser och tung manuell hantering.
- Vanlig missuppfattning
- Att axeln ska opereras tidigt eller hållas stilla. Rehab är förstahandsbehandling; kirurgi övervägs först när den inte räcker.
- Prognos
- God med rätt rehabilitering.
- Vad du kan göra själv
- Undvik upprepade rörelser över axelhöjd under akutfasen, men fortsätt röra axeln inom smärtfritt område.
- När ska du boka?
- Vid axelsmärta över fyra veckor, eller om du inte kan lyfta armen.
Frusen skuldra (adhesiv kapsulit)
- Vanlig ålder
- Vanligast 40–60 år, vanligare hos kvinnor.
- Bakgrund
- Ledkapseln i axeln blir förtjockad och stram. Det kan komma utan tydlig orsak, eller efter en period då axeln inte rört sig — till exempel efter skada eller operation. Det är ett annat tillstånd än axelimpingement.
- Vanliga symtom
- Först tilltagande smärta och vilovärk, sedan uttalad stelhet när smärtan klingar av. Både den rörlighet du tar ut själv och den någon annan för armen genom är nedsatt.
- Vad läkaren tittar efter
- Inskränkt rörlighet åt båda hållen, särskilt utåtrotation. Vid impingement är den passiva rörligheten ofta bevarad — den skillnaden är avgörande.
- Utredning
- Klinisk diagnos utifrån förloppet. Röntgen för att utesluta artros. MR om du slagit i axeln eller om förloppet inte stämmer.
- Hur bedömningen görs
- Utifrån faserna smärta, stelhet och återhämtning, och genom att jämföra aktiv och passiv rörlighet mot den andra axeln.
- Behandling
- Smärtlindring och fysioterapi anpassad efter fas: tidigt för att hantera smärtan, senare för att återfå rörlighet. Kortisoninjektion i leden kan lindra tidigt men ändrar troligen inte det långsiktiga förloppet. Operation övervägs sällan.
- Uppföljning
- Via fysioterapeut. Ny läkarbedömning om förloppet är atypiskt eller om ett trauma föregick.
- Riskfaktorer att känna till
- Diabetes, sköldkörtelrubbning och tidigare immobilisering av axeln. Den andra axeln kan drabbas senare.
- Vanlig missuppfattning
- Att man ska stretcha hårt genom smärtan för att tina upp axeln snabbare. I den smärtsamma fasen tas rörelse ut inom det smärtan tillåter; forcerad stretching hör inte dit.
- Vad du kan göra själv
- Rör axeln varje dag inom det som går utan att forcera. Be fysioterapeut om övningar som passar den fas du är i — fel intensitet kan öka smärtan utan att korta förloppet. Fortsätt använda armen i påklädning och vardag så långt det går.
- När ska du boka?
- Vid axelsmärta med tilltagande stelhet över några veckor, särskilt om du inte kan klä på dig eller ligga på den sidan. Om du nyligen slagit i axeln — säg det vid bokningen.
- Prognos
- God, men ofta långdragen — upp emot ett till två år. De flesta återfår god funktion, även om viss stelhet kan bli kvar.
Meniskskada — uppföljning
- Vanlig ålder
- Alla åldrar.
- Bakgrund
- Skada på broskskivan i knät.
- Symtom vid uppföljning
- Kvarstående knäsmärta eller instabilitetskänsla.
- Vad läkaren tittar efter
- Funktionsnivå, tidigare undersökningsfynd.
- Utredning
- Genomgång av tidigare bildfynd.
- Diagnos
- Redan ställd, gäller uppföljning.
- Behandling
- Sjukgymnastik, ibland kirurgi.
- Uppföljning
- Enligt individuell plan.
- Riskfaktorer att känna till
- Degenerativ meniskförändring blir vanligare med åldern, särskilt vid samtidig knäartros.
- Vanlig missuppfattning
- Att en meniskskada på MR alltid ska opereras. Degenerativa skador utan låsning ska tränas först; MR-fynd är vanliga även utan besvär.
- Prognos
- Varierar med skadans typ.
- Vad du kan göra själv
- Styrketräning för lårmuskulaturen förbättrar funktionen och minskar ofta behovet av kirurgi.
- När ska du boka?
- Vid knä som låser sig, ger vika, eller vid kvarstående svullnad.
Bursit
- Vanlig ålder
- Vuxna.
- Bakgrund
- Inflammation i en slemsäck nära en led.
- Symtom
- Lokal smärta och svullnad.
- Vad läkaren tittar efter
- Lokalisation, tecken på infektion.
- Utredning
- Klinisk bedömning.
- Diagnos
- Klinisk bild.
- Behandling
- Vila, smärtlindring.
- Uppföljning
- Vid utebliven förbättring.
- Riskfaktorer att känna till
- Långvarigt tryck mot slemsäcken, överbelastning av leden och reumatisk sjukdom.
- Vanlig missuppfattning
- Att leden ska hållas helt stilla tills svullnaden är borta. Minska trycket, men fortsätt röra leden utan att belasta den.
- Prognos
- God.
- Vad du kan göra själv
- Undvik det tryck eller den rörelse som utlöste besväret; kyla kan lindra i akutskedet.
- När ska du boka?
- Vid utebliven förbättring inom två veckor. Vid feber och kraftig rodnad — akut vård.
Kraftig rodnad, värmeökning och feber kring en led kan tyda på infektion — akutsituation, se säkerhetsrutan.
Hälsmärta och hälsporre (plantar fasciit)
- Vanlig ålder
- Alla vuxna åldrar, vanligare vid upprepad belastning.
- Bakgrund
- Överbelastning av plantarfascian — senplattan under foten — där den fäster i hälbenet. Benutväxten som syns på röntgen kallas hälsporre, men den saknar samband med hur ont det gör och är inte en diagnos i sig.
- Vanliga symtom
- Uttalad smärta under hälen vid de första stegen på morgonen, som ofta lättar efter några minuter. Värk efter belastning. Ömheten sitter oftast mer åt insidan av hälen än rakt under.
- Vad läkaren tittar efter
- Distinkt tryckömhet vid fasciafästet och tydligt morgonmönster.
- Utredning
- Klinisk. Röntgen behövs inte för diagnos; den tas främst för att utesluta stressfraktur vid atypisk bild.
- Hur bedömningen görs
- Utifrån morgonsmärtan och ömhetspunkten.
- Behandling
- Stötdämpande skor och avlastande inlägg, alternativ träning, töjning efter aktivitet och tejp. Operation är sällsynt.
- Uppföljning
- Besvären är ofta långdragna.
- Riskfaktorer att känna till
- Hård upprepad belastning, slitna skor, hårt underlag, löpning eller hopp, låga eller höga fotvalv.
- Vanlig missuppfattning
- Att hälsporren på röntgenbilden är det som gör ont, och att den måste opereras bort. Sporren finns ofta hos personer utan besvär. Behandlingen riktas mot belastningen, inte mot benutväxten.
- Vad du kan göra själv
- Byt till skor med dämpning och plats för inlägg, undvik att gå barfota på hårt underlag, och byt löpning mot cykel eller simning tills de första stegen på morgonen inte längre är de värsta. Töj efter aktivitet — inte genom den värsta morgonsmärtan.
- När ska du boka?
- Vid hälsmärta som styr hur du går i mer än några veckor, eller om smärtan sitter rakt i hälbenet och inte lättar — då behöver annan orsak övervägas.
- Prognos
- God på lång sikt. Läktiden är ofta lång, ibland över ett år, men leder sällan till kroniska skador på foten.
Ischias
- Vanlig ålder
- Vuxna, vanligast 30–50 år.
- Bakgrund
- Retning eller tryck på ischiasnerven.
- Symtom
- Smärta som strålar från ländrygg eller skinka ner i benet.
- Vad läkaren tittar efter
- Utstrålningsmönster, neurologiska tecken.
- Utredning
- Klinisk bedömning, ibland MR.
- Diagnos
- Klinisk bild med eller utan bildfynd.
- Behandling
- Smärtlindring, aktivitet, sällan kirurgi.
- Uppföljning
- Vid utebliven förbättring.
- Riskfaktorer att känna till
- Rökning, övervikt och låg fysisk aktivitet.
- Vanlig missuppfattning
- Att ischias är en egen sjukdom som måste opereras. Det är ett smärtmönster, oftast från nervrotspåverkan; de flesta blir bättre utan kirurgi.
- Prognos
- God, de flesta förbättras inom veckor.
- Vad du kan göra själv
- Fortsätt vara i rörelse. Promenader är bättre än sängläge, även när det gör ont.
- När ska du boka?
- Vid utstrålande bensmärta över två veckor. Vid svaghet, förändrad känsel i underlivet eller runt ändtarmen, eller blås-/tarmpåverkan — akut vård.
Smärta som bara kommer på natten
- Vanlig ålder
- Alla vuxna åldrar.
- Bakgrund
- Nattlig smärta är ett mönster som förtjänar särskild uppmärksamhet inom ortopedin. Mekanisk smärta lindras normalt av vila — smärta som istället väcker patienten eller är värst nattetid följer ett annat mönster och kan tala för inflammation eller, i sällsynta fall, allvarligare orsak.
- Vanliga symtom
- Smärta som väcker dig, eller som är påtagligt värre i sängen än under dagen.
- Vad läkaren tittar efter
- Om smärtan lindras av rörelse (talar för inflammatoriskt) eller förvärras (talar för mekaniskt), samt om det finns andra varningstecken.
- Utredning
- Blodprov (inflammationsmarkörer), ofta bilddiagnostik vid kvarstående nattlig smärta.
- Hur bedömningen görs
- Genom att kartlägga dygnsmönstret noggrant — det är ofta mer avslöjande än smärtans lokalisation.
- Behandling
- Riktad mot fastställd orsak.
- Uppföljning
- Tätare än vid vanlig belastningssmärta.
- Riskfaktorer att känna till
- Tidigare cancersjukdom, ofrivillig viktnedgång, feber, nattsvettningar — dessa i kombination med nattlig skelettsmärta kräver skyndsam utredning.
- Vanlig missuppfattning
- Att nattlig smärta bara betyder dålig madrass. Ibland stämmer det — men mönstret förtjänar alltid en bedömning.
- Vad du kan göra själv
- Notera exakt när smärtan väcker dig och om den lindras när du rör dig — det är avgörande information.
- När ska du boka?
- Vid smärta som återkommande väcker dig, särskilt tillsammans med viktnedgång, feber eller om du haft cancer tidigare.
- Prognos
- Beror helt på orsak — men de flesta fall har en godartad förklaring.
Värk efter ovan eller ökad träning
- Vanlig ålder
- Alla åldrar, vanligast hos personer som nyligen ökat träningsmängden.
- Bakgrund
- Överbelastningsskador uppstår när belastningen ökar snabbare än vävnaden hinner anpassa sig. Det är en av de vanligaste orsakerna till ortopediska besvär hos aktiva — och en av de mest förebyggbara.
- Vanliga symtom
- Gradvis tilltagande värk vid en specifik rörelse, ofta i sena, ledband eller skelett; värst i början av aktiviteten eller efteråt.
- Vad läkaren tittar efter
- Tidssamband med förändrad träningsmängd eller ny aktivitet, samt om smärtan är belastningsberoende.
- Utredning
- Klinisk bedömning; bilddiagnostik vid misstanke om stressfraktur eller allvarligare skada.
- Hur bedömningen görs
- Utifrån belastningshistorik och smärtmönster.
- Behandling
- Relativ vila (minska, inte sluta), teknikjustering, gradvis återuppbyggnad enligt en strukturerad plan.
- Uppföljning
- Enligt återgångsplan.
- Riskfaktorer att känna till
- Snabb ökning av träningsmängd, otillräcklig återhämtning, bristande variation, gamla skador, felaktig utrustning.
- Vanlig missuppfattning
- Att man ska vila helt tills det inte gör ont alls. Total vila försvagar vävnaden ytterligare — kontrollerad, successiv belastning är oftast rätt.
- Vad du kan göra själv
- Minska belastningen med ungefär hälften snarare än att sluta helt, och öka sedan med max tio procent per vecka.
- När ska du boka?
- Vid smärta som kvarstår över tre veckor trots minskad belastning, eller om du haltar.
- Prognos
- Mycket god med rätt belastningsprogression.
Domningar och stickningar i hand eller fot
- Vanlig ålder
- Alla vuxna åldrar.
- Bakgrund
- Domningar tyder på nervpåverkan, men källan kan sitta var som helst längs nervbanan — från nacke eller ländrygg till handled eller fotled. Var domningarna sitter berättar ofta exakt var problemet är, vilket gör noggrann kartläggning mer värdefull än snabb bilddiagnostik.
- Vanliga symtom
- Domningar, stickningar eller "myrkrypningar", ibland med samtidig svaghet.
- Vad läkaren tittar efter
- Exakt utbredning — vilka fingrar eller vilken del av foten — eftersom varje nerv har ett karakteristiskt område.
- Utredning
- Klinisk bedömning; nervledningstest eller MR via fysisk vård vid kvarstående besvär.
- Hur bedömningen görs
- Genom att kartlägga utbredningsmönstret mot kända nervområden.
- Behandling
- Riktad mot orsaken — skena, ergonomiska anpassningar, sjukgymnastik eller i vissa fall kirurgi.
- Uppföljning
- Enligt förlopp; snabbare vid samtidig svaghet.
- Riskfaktorer att känna till
- Diabetes (vanlig orsak till neuropati), repetitivt arbete, tidigare nack- eller ryggbesvär, B12-brist, alkoholöverkonsumtion.
- Vanlig missuppfattning
- Att domningar alltid kommer från det ställe där de känns. Domningar i handen kommer ofta från nacken.
- Vad du kan göra själv
- Rita på en bild exakt var domningarna sitter och ta med till besöket — det är den mest värdefulla informationen du kan ge.
- När ska du boka?
- Vid domningar som varat över två veckor. Vid plötslig svaghet eller snabbt tilltagande domningar — akut vård.
- Prognos
- God, särskilt vid tidig behandling — nervbesvär läker långsammare ju längre de får fortgå.
Uppföljning efter fraktur
- Vanlig ålder
- Alla åldrar.
- Bakgrund
- Skelettet läker, men funktionen kommer inte tillbaka automatiskt. Många får kvarstående stelhet, svaghet eller osäkerhet efter att gipset tagits av — och rehabiliteringsfasen är ofta den som avgör slutresultatet, snarare än själva frakturbehandlingen.
- Vanliga symtom
- Stelhet, nedsatt styrka, svullnad, osäkerhet vid belastning.
- Vad läkaren tittar efter
- Rörelseomfång, funktionsnivå och om återhämtningen följer förväntat förlopp för frakturtypen.
- Utredning
- Genomgång av tidigare röntgen och operationsberättelse; ny röntgen vid misstanke om utebliven läkning.
- Hur bedömningen görs
- Utifrån frakturtyp, tid sedan skada och aktuell funktion.
- Behandling
- Strukturerad rehabilitering; remiss till fysioterapeut vid behov.
- Uppföljning
- Regelbunden under rehabiliteringsfasen.
- Riskfaktorer att känna till
- Rökning (försämrar frakturläkning påtagligt), diabetes, osteoporos, hög ålder, otillräcklig rehabilitering.
- Vanlig missuppfattning
- Att man är färdig när gipset tas av. För de flesta frakturer börjar den viktigaste delen då.
- Vad du kan göra själv
- Börja med rörelseövningar så snart du fått klartecken — stelhet är svårare att åtgärda än att förebygga.
- När ska du boka?
- Vid kvarstående stelhet eller svaghet några veckor efter avgipsning, eller om smärtan tilltar i stället för avtar.
- Prognos
- God med strukturerad rehabilitering; sämre om rehabiliteringen uteblir.
Uppföljning efter höft- eller knäprotes
- Vanlig ålder
- Vanligare från medelåldern och uppåt. Protesen sätts in vid svår artros eller efter vissa frakturer.
- Bakgrund
- Efter en höft- eller knäprotes kommer funktionen tillbaka med rehabilitering, inte automatiskt. De flesta kan återgå till promenader, cykling och simning; löpning och annan stötbelastande idrott avråds ofta.
- Vanliga symtom
- Kvarstående stelhet, svullnad eller osäkerhet vid belastning under rehabiliteringen.
- Vad läkaren tittar efter
- Funktionsnivå, gång och om återhämtningen följer förväntat förlopp — samt tecken på komplikation.
- Utredning
- Genomgång av operationsberättelse och tidigare röntgen; ny bedömning vid tilltagande smärta, svullnad eller rodnad.
- Hur bedömningen görs
- Utifrån tid sedan operation, vilken led som bytts och hur du fungerar i vardagen.
- Behandling
- Strukturerad rehabilitering; remiss till fysioterapeut vid behov. Vid misstänkt infektion i leden behövs fysisk ortopedisk bedömning.
- Uppföljning
- Enligt den opererande klinikens plan. Digital uppföljning kompletterar den, den ersätter den inte.
- Riskfaktorer att känna till
- Infektion i leden är ovanlig men allvarlig. Tilltagande smärta, svullnad, rodnad, värmeökning eller vätska från såret ska inte väntas av.
- Vanlig missuppfattning
- Att man är färdig när man kommit hem från sjukhuset. Rehabiliteringen avgör mycket av slutresultatet, och efter knäprotes kan det ta upp emot ett halvår innan funktionen är så bra den kan bli.
- Vad du kan göra själv
- Följ rörelse- och gångövningarna du fått. Promenader, cykel och simning är de aktiviteter som brukar rekommenderas. Undvik löpning och hopp tills du fått annat besked.
- När ska du boka?
- Vid stelhet eller osäkerhet som inte följer den plan du fick, eller om du vill gå igenom röntgen och restriktioner. Vid feber och kraftig rodnad — akut vård.
- Prognos
- De flesta återfår god vardagsfunktion med rehabilitering.
Kraftig rodnad, värmeökning och feber kring en led kan tyda på infektion — akutsituation, se säkerhetsrutan.
Osteoporos och frakturrisk
- Vanlig ålder
- Vanligare från 60 år, betydligt vanligare hos kvinnor efter klimakteriet.
- Bakgrund
- Benskörhet ger inga symtom alls förrän en fraktur inträffar — och den första frakturen är ofta den som avslöjar diagnosen. Eftersom risken för ytterligare frakturer ökar kraftigt efter den första är tidig identifiering särskilt värdefull.
- Vanliga symtom
- Inga före fraktur; därefter smärta och funktionsnedsättning. Ibland minskad kroppslängd eller framåtböjd hållning.
- Vad läkaren tittar efter
- Tidigare lågenergifrakturer (fraktur efter fall i samma plan), riskfaktorer och längdminskning.
- Utredning
- Bentäthetsmätning (DXA) via fysisk vård; blodprover (kalcium, D-vitamin, njurfunktion).
- Hur diagnosen ställs
- Bentäthetsmätning, eller kliniskt vid lågenergifraktur hos äldre.
- Behandling
- D-vitamin och kalcium, styrke- och balansträning, samt benspecifik läkemedelsbehandling vid förhöjd risk.
- Uppföljning
- Regelbunden, med förnyad mätning enligt plan.
- Riskfaktorer att känna till
- Tidig menopaus, kortisonbehandling, rökning, låg vikt, ärftlighet för höftfraktur, hög alkoholkonsumtion, inaktivitet.
- Vanlig missuppfattning
- Att osteoporos bara drabbar mycket gamla kvinnor. Även män drabbas, och behandling kan sättas in långt innan frakturer inträffat.
- Vad du kan göra själv
- Belastande träning (promenader, styrketräning) stimulerar benbildning. Balansträning minskar fallrisken, vilket är minst lika viktigt som bentätheten.
- När ska du boka?
- Efter en fraktur som uppstått vid fall i samma plan, eller vid flera riskfaktorer även utan tidigare fraktur.
- Prognos
- God riskreduktion möjlig — behandling minskar frakturrisken påtagligt.
Kontakt
Informationen på denna sida är allmän patientinformation och ersätter inte individuell medicinsk bedömning. Digital vård har begränsningar och kan inte hantera akuta tillstånd — se akutrutan ovan. Vid osäkerhet, kontakta vården eller ring 112/1177.
Om innehållet
Informationen bygger på svenska kunskapskällor, främst 1177 Vårdguiden, Internetmedicin och Läkemedelsboken. Den är allmän patientinformation och ersätter inte individuell medicinsk bedömning.
